Simplifying things

Ja jag behöver inte göra en närmare analys för att komma fram till det, men just nu är det rätt fullt i kalender, huvud…

Varför kommer det tidpunkter då det känns som det är extra mycket att göra? Jag har ägnat ett par minuter åt reflektion och kommit fram till:
Det känns fullt när slapptiden hemma, då jag sitter själv utan att behöva göra ett dyft, är lika med noll. Just dessa veckor är jag inte ens i Sverige på helgerna vilket betyder att slapptiden är så nära obefintlig som möjligt. Jag ser därför fram mot en lång bilresa till och från Oslo att bara snacka, slumra, lyssna på musik, snaska och helt enkelt ha det bra i min fina bil.

• Det är småstressande att alltid vara på väg till ett annat möte med en ny uppgift på jobbet. Jag tror att jag sammanlagt har suttit typ 1h på min stol den här veckan. Det brukar tack och lov vara mycket mer. Ser fram mot onsdag nästa vecka då kalendern ännu är tom.
• Tidsomställningar gör att mat- och sovtider hamnar ur rytm och sätter mig ur balans.
• Det är några uppgifter hemma, i mitt hushåll och i föreningen, som jag måste göra men som jag inte har haft tid och tillfälle för. Kundtjänster har inte öppet dygnet runt vilket gör det svårt att hinna hjälpa andra.
• Slutligen känns det ju extra fullt när jag vill göra fler saker som helt enkelt inte är någon mening att göra när det inte finns ordentligt med tid. Jag lärde mig i alla fall så pass mycket under en tid på kth att det är a och o att säga nej lite nu och då. Kan jag inte njuta själv är det lika bra att säga nej tidigt. Den parollen försöker jag gå efter och oftast fungerar det.

Men, att det blir fullt lite nu och då är nog så det är och det får jag acceptera, det är ju självvalt. Det viktiga är bara att jag från den sekund jag först känner av att det blivit mer att göra kan se ett slut på den intensiva perioden. Då går allt att hantera.