Internationellt
Har undersökt delar av Älvsjömässan idag, eller som den enligt någon sämre översättare översatts till ”Stockholm International Fairs”. Min fråga var varför det är ett s på slutet, men tydligen så är ordet ‘fair’ fel i sig självt. Vår alldeles egna britt förklarade skillnader och nyanser i det engelska språket idag och fair är helt enkelt rätt ord.
Analyserar man vidare och tittar på det andra ordet, International, så har de ju många mässor som riktar sig mot många nationaliteter. Då kommer min nästa fråga. Hur ska dessa icke-svensktalande personer veta hur man ska uppföra sig när instruktioner enbart finns på svenska. Ta den toalett som jag besökte idag. Där stod tydliga meddelande om var man inte fick slänga pappershanddukar och annan viktig information för att det ska fungera. Den stod enbart på svenska – kallar jag inte speciellt internationellt!
Nostagi
Gick på väg till träningen över campus. Veteranbilarna i garaget bredvid medias sektionslokal var ute och luftades tillsammans med de härliga entusiasterna. På väg från träningen passerade jag samma yta igen och denna gång hörde jag sång. I sektionslokalen stod medias sångledare och höll igång n0llan i en härlig gasque. Utanför stod RSA och vinkade glatt åt mig. Inte många phösare jag känner igen men här fanna några bekanta ansikten att byta några ord med. Jag fylldes med en härlig känsla och att få stå och betrakta lite utanför fick att minnas alla tokiga och härliga stunder jag haft som phösare på KTH. Det är skönt på många sätt att studietiden är slut, men det fanns mycket som var helt fantastiskt med den. En tid då jag blev vuxen. En tid då min personlighet växte till sig. En rolig tid som var precis lagom lång och jag slutade när jag var på topp! Nu håller jag bara ett finger kvar på KTH genom mina promenader över campis och mina gästspel på programmat för att inspirera och motivera. Är det inte ett härligt sätt så säg!
Rådigt
Små saker kan höja värdet på en dag. En sådan sak är enligt mig när någon gör något extra, oväntat och/eller smart. Idag var vi på äventyr, jag och 10 andra vänner och kollegor. Vi sprang bellmansstafetten ute vid Stora skuggan och njöt av en dag i det härliga vädret. När tusentals människor ska åka tunnelbana kan det bli kaos. Gissa vad det då kan bli om det dessutom är stopp i tunnelbanan med brand som det blev idag. Vi var rådiga och tog oss med gemensamma idéer till Stora skugga genom att gå, använda telefonerna och slutligen ta en taxi. Vi hann i tid.
På vägen hem gick tunnelbanan i alla fall från Universitetet och ett lemmeltåg gick över universitetets gräsmattor mot tunnelbanan. Många saknade åkkort och använde remsa och där fanns en härlig själ till spärrvakt som visade prov på att kunna hantera en ovanlig situation. Hon hade lämnat sitt trygga bås och gått ut till den delen av spärren där barnvagnar går igenom. Hon stod där med sin stämpel och släppte igenom resenärer på ett sjukt effektivt sätt. Hade hon suttit kvar i båset hade hon varit tvungen att öppna för varenda en som skulle förbi, så som det brukar göras i vanliga fall. Skönt med personer som vågar tänka ”outside the box” och få vardagen att flyta lite bättre!
En individ som tänker själv
Jag gillar kroppsarbete
Ja jag gör ju faktiskt det, men varför. Finns förmodligen ingen enskild orsak men många olika små godbitar gör att helheten blir älskvärd. I ett försök att bryta ner och hitta delarna kommer här en liten genomgång.
Till att börja med är det ofta sammankopplat med en ordentlig genomkörare av kroppens muskler. Det är inte som att gå på gym och för varje maskin träna en muskelgrupp, istället får jag på ett naturligt sätt en bättre genomgång av flera muskelgrupper. Det är även en av anledningarna till att jag gillar klättring så mycket.
Envisheten får ett utrymme att leva på ett intressant sätt. Ofta innebär kroppsarbete något klurigt moment som kräver viss envishet, i vissa fall även att överträffa sig själv i det avseendet att jag förmår min kropp att göra något som jag kanske inte trodde från början.
Det visar prov på uthållighet. Ofta är uppgiften sammankopplad med ett uppgift som kräver ett viss mått av uthållighet. Gillar att visa upp att jag besitter den egenskapen och kan ro mina projekt i land. Det visar samtidigt att kroppen är stark nog att hålla ut också. Musklerna har fått rätt träning och klarar uthållighetsprovet. Tänk trädgårdsarbete, flytthjälp osv. Det finns utrymme att förvåna!
Resultatet är ju den sista och välförtjänta belöningen! Finns inte så mycket mer att säga än att det blir superfint och bra. Det är verkligen en anledning nog att gilla kroppsarbete.
Ett avtryck i själen
Oj så många ämnen som det finns att beta av och skriva om här. Har varit lite stiltje här ett par veckor men nu är jag tillbaka i civilisationen och redo att lägga upp nya tankar. Håll till godo!
Dagens ämne blir de små fotavtryck som vissa människor gör i ens själ. Ibland slår det mig hur vissa människor lämnar fina avtryck efter ett kort gästspel i ens liv eller en livslång gemenskap. Det sistnämnda, dem man umgås med mycket och växer samman med känns på något sätt naturligt att de även lämnar spår i kropp och själ. De är på något sätt med och formar ”ödet” kring det som ska hända. Och det går fort att avgöra om man kommer att trivas tillsammans eller inte. Vissa känner man direkt att man till och med kommer att vandra i varandras fotspår många gånger framöver. Här om sistens var det min systerdotter som fick mig att uppmärksamma detta. En individ som jag bara känt i 4,5 månader men som redan har gjort ett sådant intryck och charmerat mig att jag förstår att våra spår kommer gå nära varandra i lång tid framöver. Extra tydligt blev det när vi tillsammans skapade just ett fotavtryck med stämpeldyna av denna lilla fot utan märkbara skavanker ännu. Den foten kommer göra många spår i många glada själar.
Sedan finns det de som gör spår som inte är lika trevligt, som det inte värmer när man tänker på. De spåren får gärna nästa våg av lyckorus skölja över och dölja, så som vattnet sköljer över spåren i sanden och sakta men säkert får dem att blekna.
Den andra kategorien är de korta mötena med människor som trots tidsperspektivet ger, om inte permanenta så i alla fall mycket tåliga avtryck. Jag tänker till exempel på människor som kommit vid rätt tid och rätt tillfälle, som jag umgåtts med ett par dagar eller en vecka och som jag sedan inte har träffat. Dessa kan jag ägna en tanke nu och då, då det faller sig på dyker de upp i minnet. Om de gjorde så stort avtryck på mig och berikade mitt liv, vem kan jag då ha gjort detsamma för?
Är vi inte alla lite dåliga på att verkligen visa vår uppskattning och tala om betydelsen av en människas existens. Det behöver inte bara vara stordåd som värdesätts (kanske är stordåden just undantagsfall) utan bara det faktum att det finns någon som ler mot en, som delar en måltid, som gör något extra en dag – som bara finns! Det finns många som jag skulle vilja tala om nu direkt vad de betyder för mig, och jag hoppas att många av dem redan vet att de berikar mitt liv dagligen eller bara vid någon specifik dag. Jag uppmanar alla att fånga dagen och låta människor få göra avtryck, tänk vad mycket fint man annars kan missa!
Lånad fras
Kom under en diskussion idag att tänka på en fras som jag tidigare konstaterat fungerar så bra i ett vidare sammanhang. Det gäller frasen ”Var noga med att sätta på dig masken själv innan du hjälper någon annan”. Vet ni var den kommer ifrån? Rätt svar är genomgången av säkerhetsrutiner på ett flygplan. Frasen beskriver så väl vad man kanske alltid ska tänka på, och framför allt varför. Om du inte ger dig själv syrgas först för att hålla dig vid liv, hur ska du då kunna komma med full energi och styrka för att hjälpa någon annan? Det går liksom inte! Så tänk först lite på dig själv för att sedan kunna vara där för någon annan. Mår du inte bra själv så kommer du inte kunna vara något starkt stöd för någon annan heller. Känns som något som är viktigt att tänka på!
Trötthet och värme
Har idag gått och funderat på två ord och dess synonymer, varianter och relationer. Beroende på val utstrålar de allt på en härlig skala från toppen till botten.
Trötthet till att börja med. Första varianten jag kommer att tänka på är trötthet i form av gäspighet, för lite sömn, dåligt med syre etc. En trötthet som ofta infinner sig i början av en dag, efter en måltid när all energi behövs för att smälta maten eller på kvällen innan det är dags att sova. På morgonen är känslan en pina så vida det inte är helg och jag kan vända mig om och dåsa lite till. På kvällen är den en njutning, näst lätt att förväxla med kroppslig eller fysisk trötthet. Varje muskel har kämpat och påkallar hjärnans uppmärksamhet för att tala om att det är dags att vila. Det är en härlig trötthet som jag gärna eftersträvar. Dessutom kan stunden göras ännu mer behaglig med avslappning, god musik och varför inte lite massage 
Ytterligare en version av trötthet är den psykiska tröttheten som kan bero på alldeles för många saker. Men grundorsaken är enligt mig att hjärnan har gått för högvarv under en tid. Beroende på orsak till hjärnans spinn kan ju känslan vara fylld med lycka eller något annat. Men en sak är väl säker, att denna trötthet bör få komma ibland som ett bevis på intellektuellt arbete men inte för ofta för att må riktigt bra..
Nästa ord är värme. Innerlig värme, kroppslig värme, värme i form av pirr i kroppen, solvärme, svett, … jag tror att listan kan göras rätt lång. Och även här är ju resultatet av värmen olika beroende på orsak. I dagarna nu har ju solens värme gjort sig bekant igen. Den är så uppiggande och ger och energirik. Men samtidigt är för hög dos av denna värme en orsak till trötthet. Det finns således viss korrelation. Även fysiskt arbete som sport eller annan rörelse ger resultatet värme och som idag även en viss portion av svett. Detta hör också samman med den fysiska tröttheten som gärna infinner sig i den härliga värmen efter ett träningspass. Sedan finns det den innerliga värmen av en annans persons tanke, ord, beröring… som kan få även en frusen själ att vakna till liv. Och visst är det är värme man inte kan få för mycket av. Den kan visserligen också ge en viss trötthet som resultat, men det måste väl ändå tillhöra en positiv trötthet.
Ja det finns mycket att tänka på. I väntan på att bli värmd av solen imorgon ska jag ägna mig åt avslappning och återhämtning i min sakta påsmygande trötthet.
Kursavslut
jaha, kursen är slut och jag har dessutom fått ett dygns distans till det jag lärt mig och alla intryck. Kort sammanfattning: Riktigt bra kurs. Längre sammanfattning: Härligt att det eskalerade mot slutet i ett inferno av övningar och härligheter. Kreativt tänkande från både mig och kollegan. Men hjärnan har blivit lite trött. Jag är helt enkelt inte van att sitta i skolbänken (det var förvånasvärt snabbt som man tappade de färdigheterna). Men det här har varit mycket mer intensivt än det var på KTH – vilket man kanske kan förvänta sig.
Resultatet är i alla fall att jag har en hel härlighet med nya idéer och inspiration att smitta andra omkring mig med.
Andra reflektioner som gjorts är ju totalförvirran och stora problem med språket! Inte det att engelskan är ett problem, den fungerar bra men bytet mellan alla språk som hörts omkring mig har verkligen påverkat mig till att bli förvirrad. Tyska, engelska, svenska, danska, norska… ja listan på språk jag förstår och har hört är lång. Tänk er då ett evigt hoppande mellan detta. Det resulterar att jag pratar engelska med svenskar, svenska med tyskar, hurtig svenska med norskar och byter gärna språk mitt i en mening. Men det blir ordning när jag kommer tillbaka till Sverige och får höra enbart svenska. Men akta er vad bra jag blivit på tyska.
Andra reflektioner är att förintelserelaterade delar i miljön har påverkat mig mer än jag trodde. Både muren och att läsa om vad som hände vid den, men senast idag när vi såg plattor i marken på folk som bott i vissa hur och tagits till kocentrationsläger – det är verkligen berörande.
Reflektion halvvägs
Två dagar är redan förbi men som tur är har jag två dagar kvar att ta del av vad intressanta mäniskor delar med sig av under min fyradagarskurs med Adaptive Path – UX Intensive.
Först reflektion över de tre personer som har informerat, beskrivit, lett diskusioner, givit övningar men framför allt inspirerat. Det sistnämnda är det främsta jag tar med mig hittills. Inspirationen till att ta tag i något som hemma ses som oändliga projekt. Förutom kursledarna så har även kursdeltagarna genom sina beskrivningar av arbetssituationer, metoder och liknande också inspirerat. Helst skulle jag väl sitta upp flera timmar om nätterna och klura, men jag ska hålla mig för flera av idéerna jag har fungerar bäst om hela teamet och även ledningen är med på
Sedan personlig utveckling. Skönt när en kurs inte bara ger kunskapsutveckling utan även känns som en förädling av de kunskaper och personlighetsdrag/utföranden som jag har själv. Har en liten egen lista med saker som jag från och med nu ska tänka på. Har även uppslag för nya ämnen att diskutera och ventilera här så som förmågan att lyssna. Blir ett intressant inlägg någon gång framöver…
Berlin annars då klarar väl också en reflektion. Årstiden sommar har tagit ett större kliv in i Berlinarnas kärna än vad det har i Stockholms kan jag konstatera. Det luktar, ser ut som och känns som om sommaren har kommit hit. Solen har också visat sig och givit möjlighet för Berlin att visa sig från sin bästa sida. Det är sannerligen ett hopplock av arkitektoriska upplevelser, historia och björnar. Ja, det finns tydligen ett projekt om björnar som gör att man ser dem lite här och var. Jag och min kollega tog det direkt som mission att fotografera oss vid dessa. Nu har vi väl givit upp den tanken lite (annars blir det bara björnbilder) men en och annan rolig pos har vi klarat av och klurar på fler.
För att inte slöa till alldeles ser jag och min kollega också till att träna i hotellet gym. Härligt att efter kursdagarna freaka loss i gymmet 
Hehe, nä, men för min del blir det roddmaskin och jag är allt lite småkär i en sådan maskin, den tränar verkligen varenda muskel, på ett roligt sätt!! Hinner med ett par turer till på den
I väntan på nästa inlägg – någon som har något Berlintips att dela med sig av?
Diskussion och reflektion
Har just haft en intressant föreläsning på jobbet. Väckte energi i mina små grå som jag bara väntar på att få diskutera och reflektera över – och även få chans till att göra några förändringar både för mig själv och kanske ännu större! Hade gärna ringt någon ikväll men lär vänta till imorgon, även om det lockar med en lång kvällsdiskussion…
