Stolt!
Tittar man ett par år tillbaka i tiden så såg jag mig till stor del som en individualist. Jag tror att det hängde ihop med min enorma lust att högprestera och vinna. Som enskild person finns det ingen annan än sig själv att skylla på när det inte blir som man tänkt. Det bor nog fortfarande en liten individualist i mig, men jag tror den har minskat till en mer proportionerlig storlek och att den del som finns kvar är bra för att få ett driv, något som jag tycker om att jag har.
Men är man nu inte individualist så är man mer av en lagspelare (iofs ett antagande som långt ifrån stämmer på alla). För mig betyder det ordet att:
- Jag ser till alla individer i en grupp
- Jag känner en djupare känsla när jag får dela den
- Glädjen och lyckan kan komma av att andra når ett mål
- …
Något som jag/vi i IC har kämpat för i många år är höga placeringar i de nordiska mästerskapen i irländsk dans. I helgen lyckades vi knipa guldmedaljen. Efter åtskilliga silver- och bronsmedaljer fick vi ett lagguld. Visst blev jag glad men den starkaste känslan var stolthet. Den kände jag av flera anledningar
- Stolt över att vinna
- Stolt över många års slit (inte med den koreografin men med dansen i stort) äntligen resulterade i ett guld
- Stolt över allas inställning och att vi alla kan se utanför oss själva och ge andra beröm
- Stolt över att alla gjort sitt bästa och att vi kollektivt kunde känna oss nöjda
- Stolt över att mitt embryo till dans vuxit till sig till en sådan skönhet som passar vår kompetens och som fokuserar på våra styrkor
- Men framför allt stolt över att få dela ett härligt ögonblick med just dessa personer
Att få känna gemensam glädje, att få vara stolt i ett kollektiv – det borde alla få pröva på!
Fullt ös, medvetslös
Nja, så illa är det inte men matkoman börjar släppa när jag just gått med min käre vän till busshållplatsen. Men jag mår allt bra gott när eftermiddagen och kvällen vara som den varit.
Det började i en svettig och varm badmintonhall söder om tullarna och en drabbning mellan två vinnarskallar. Undrar om det sitter i hårfärgen 
Blev med några bollars marginal vinst till mig Skönt att se att sadelnötningen givit resultat i form av kondition och uthållighet. Blev inte alls lika trött en halvtimme in i spelet som jag brukar. Så hur svalkar och tvagar man sig bäst efter denna benhårda och match? Jo, med ett bad i en ljummen sjö. Så vidare till badet och en svalkande simtur. Ren och torr lägger man märke till en kurrande mage och som lösning på det köps 700g rostbiff och grönsaker för att göra grillspett. Kraften räckte precis fram till målsnöret där belöningen blev en härlig grillmiddag med majskolv, grillspett och hemmagjorda pommes 
Efterrätten blev kronan på verket med grillad banan, fylld med choklad. Mums och locket på. Därefter fanns inget mer att göra än att vila upp sig i soffan och titta på fotografier. Så, helt klart en bra eftermiddag och kväll. Och då har jag inte nämnt vädret…
På en soldränkt altan
Låter nästan som poesi i mina öron. Gäller att passa på medan solen fortfarande värmer ända fram till midnatt. Känner mig huslig och duktig. Huslig i den bemärkelsen att jag hjälper grannar och familj att sköta om hus och trädgårdar medan de är på semester. Samtidigt lagar jag goda måltider som är en sann njutning för min gom. Och så har jag ju mitt snickeri och tapetprojekt att se fram emot. När jag nu sitter och sippar lite här på altanen är det bland annat det sistnämnda jag fantiserar om. Tapeterna är köpta (kommer troligen imorgon) och planen för mitt sovrum börjar ta form på allvar. Känns som en gedigen plan.
Planer är för övrigt något jag tänker på. Ska inte avslöja något här, men det finns ett par i mina tankar som smids. Ah, är det vädret som påverkar så positivt eller vad kan det vara. Känns som en sten lyfts från mitt bröst och att det går att andas med djupa, härliga och livfulla andetag. Njutning här på en soldränkt altan!
Trötthet och värme
Har idag gått och funderat på två ord och dess synonymer, varianter och relationer. Beroende på val utstrålar de allt på en härlig skala från toppen till botten.
Trötthet till att börja med. Första varianten jag kommer att tänka på är trötthet i form av gäspighet, för lite sömn, dåligt med syre etc. En trötthet som ofta infinner sig i början av en dag, efter en måltid när all energi behövs för att smälta maten eller på kvällen innan det är dags att sova. På morgonen är känslan en pina så vida det inte är helg och jag kan vända mig om och dåsa lite till. På kvällen är den en njutning, näst lätt att förväxla med kroppslig eller fysisk trötthet. Varje muskel har kämpat och påkallar hjärnans uppmärksamhet för att tala om att det är dags att vila. Det är en härlig trötthet som jag gärna eftersträvar. Dessutom kan stunden göras ännu mer behaglig med avslappning, god musik och varför inte lite massage 
Ytterligare en version av trötthet är den psykiska tröttheten som kan bero på alldeles för många saker. Men grundorsaken är enligt mig att hjärnan har gått för högvarv under en tid. Beroende på orsak till hjärnans spinn kan ju känslan vara fylld med lycka eller något annat. Men en sak är väl säker, att denna trötthet bör få komma ibland som ett bevis på intellektuellt arbete men inte för ofta för att må riktigt bra..
Nästa ord är värme. Innerlig värme, kroppslig värme, värme i form av pirr i kroppen, solvärme, svett, … jag tror att listan kan göras rätt lång. Och även här är ju resultatet av värmen olika beroende på orsak. I dagarna nu har ju solens värme gjort sig bekant igen. Den är så uppiggande och ger och energirik. Men samtidigt är för hög dos av denna värme en orsak till trötthet. Det finns således viss korrelation. Även fysiskt arbete som sport eller annan rörelse ger resultatet värme och som idag även en viss portion av svett. Detta hör också samman med den fysiska tröttheten som gärna infinner sig i den härliga värmen efter ett träningspass. Sedan finns det den innerliga värmen av en annans persons tanke, ord, beröring… som kan få även en frusen själ att vakna till liv. Och visst är det är värme man inte kan få för mycket av. Den kan visserligen också ge en viss trötthet som resultat, men det måste väl ändå tillhöra en positiv trötthet.
Ja det finns mycket att tänka på. I väntan på att bli värmd av solen imorgon ska jag ägna mig åt avslappning och återhämtning i min sakta påsmygande trötthet.
Små lätta moln…
En dag som till sinnet varit utan moln – en riktigt skön dag. Ägnade förmiddagen åt att beta av att-göra-listan. Finns några riktiga gobitar kvar men dem spar jag till helgen . Att bara få skrota i sina mjukisbyxor och göra lite saker som inte kräver att hjärnan går på högvarv har sannerligen sin charm, rent av en healande effekt.
-
- Kanottur från Pampas
Några regnstänk såg ut att grusa eftermiddagens planer med tack å lov strålade min vän ikapp med solen lagom till 13. Det lugna vattnet i Karlbergskanalen tog oss med kajakpaddlarnas lätta drag bort till Kungsholmens andra ände – Stadshuset (en av sthlms stoltheter). Och till detta den underbara doften av vatten, våt hud när dropparna från paddeln stänkte ner på ansikte och armar. Mumma!a Skönt att få röra på musklerna och samtidigt lätta på hjärtat och hjärnans tankar och idéer. Tack för sällskapet!!
Kvällen avslutades på TT. Vi var inte alls många denna gång, men väldigt trevligt personer att dela många goda skratt med. Resultatet av kvällen var mer inspiration!, intressanta diskussioner om härliga? gränssnitt och så uppslag till en best-seller bok. Haha, det sista får vi se om det blir något av
Vägen hem genom en försommardekorerad stad blev det perfekta avslutet. Skymning av en klarblå himmel, dofterna av försommaren som tagit sig in i bilen och underbar musik i högtalarna. Ahh ”Only me”!
Majbrasa, marknad, middagar, mostertid…
Mäktiga och samtidigt lugna dagar i Dalarna har just tagit slut. Långhelgen bjöd på fantastiskt vårväder (liksom resten resten av Sverige verkar ha haft). Sol och middag utomhus i enbart t-shirt. Det är inte jättevanligt. Men för att välja några guldkorn kommer här en kort rekapitulering med reflektioner.
Majestätisk majbrasa – Dalabygden är ju känd för sitt midsommarfirande men jag tycker nog att även vårelden kan räknas som en fin högtid för denna bygd. Ett lugn som inte har infunnit sig hos mig på tidigare besök av majbrasor i Stockholmsområdet. En orsak kan vara att jag är lugnare i mig själv och då upplever även sådant här firande på ett annat sätt. Ett par saker värda att notera är:
- Även vid majbrasan bärs ”knätofs”
- Det är mycket ljusare i Dalarna så majbrasan upplevdes i skymning
- Vi var där lagom länge; såg brasa, sjöng ett par sånger, lyssnade på min gamla konfirmandsprästs tal (som jag övrigt kan reflektera över en annan dag) och andades frisk luft
Den senaste majbrasan jag besökte som påminner om denna var 30 april 2004, då jag satte på min schmeck på Skansen och sedan njöt av elden och trevligt sällskap med vänner hela dagen och kvällen.
Marknaden – Återkommande ”högtid” med allt från skräp till ”bra-att-ha-saker”. Är nöjd med mina inköp. Men även här är ju minst halva grejen att få känna på atmosfären – den måste upplevas. En härlig blandning av människor som alla tror sig göra dagens klipp. Haha, det är härligt. Och så luktar det så gott. Popcorn, sockervadd, godis, korv, grillad mat, luktsinnet befinner sig i ett ständigt lyckorus. I år var även vädret på topp och gjorde strosandet extra härligt. Långkalsongerna första dagen hade inte behövts.
Mumsiga middagar – Familjemiddagar i dagarna tre med det ena bättre än det andra. Trevligt med sällskap vid middagsbordet. När man lever ensam uppskattar jag det extra mycket. Dessutom satt alla still under hela måltiden och njöt tillsammans. Kan inte minnas när det hände sist. Kanske var min systerdotter en bidragande orsak men även god mat som det tog lite tid att plocka i sig. I alla fall är jag mätt och belåten nu när jag återvänt till Stockholm
Mysig mostertid – Slutligen kanske det allra bästa med helgen, att få vara moster på heltid under ett par dagar. Hon är verkligen för söt, gosig och underbar. Saknar henne redan så det är tur vi ses i veckan igen. Som jag reflekterat över tidigare är det som om livet kommer ner till det mest basala när man umgås med någon som är så liten. Det handlar plötsligen inte om komplicerade liv som vi vuxna lyckats få utan bara om att äta, sova, skita och där mellan vara social och mysa på olika sätt. Underbart och nyttigt att få lite perspektiv på allt annat i livet. Synd bara att tiden går så fort, men å andra sidan innebär ju det snart att det finns ännu fler tillfällen för oss två att umgås (självklart även med hennes mor och far .
Bjuder på ett litet axplock av bilder från helgen också.. inte allt är med dock då hade det blivit hundratals bilder…
-
- Solnedgång 30 april
-
- Fackeltåg
-
- Majbrasan (som tydligen provtänts dagen innan…)
-
- Perfekt maskros i sin runda form
På en sadel genom staden
Sen till träningen (som vanligt numer) men räddad av cykelkortet (även om det ska tilläggas att det var problem med det i morse då stationen vid Gamla Stan var tillfälligt ur funktion). Men cykelturen bjöd på många fina intryck också som en extra krydda. När jag svängde ner till vattnet vid Stadshuset möttes jag av den härliga doften av havet, lite sval vind som en vägg som agerar staket mot vattnet. Sedan vidare över bron för se ett härligt gäng av vänner som skrattade livligt år något (vad vet jag inte men härligt smittande). En ensam joggare banade vägen mot Gamla Stan och jag susade förbi i en kurva. Stället vid Gamla Stan var (som oftast) fullt men det gav mig möjlighet att se mer (det gäller att se det positivt!). Hela kajen kantades av olika typer av människor. Störst uppmärksamhet fångade ett yngre par där killen satt och viskade saker (som är svåra att lista ut) men tjejen såg ut att trivas. Ett äldre par satt på en bänk och njöt – en stilla oas i en huvudstad med hög puls runt 18. Uppför backen till Slussen där turister (och Stockholmare) har svårt att förstå hur man ska gå men ändå vänliga nog att bjuda på ett leende. Till sist, en väldigt härlig liten kille som iakttog mig när jag parkerade cykeln. Nyfiken i ett par små ögon är så härlig och då önskar jag att jag vore så nyfiken igen, på ett nyttigt och älskvärt sätt Min tur genom stan helt enkelt!
Den bästa parfymen
Är inte mycket för parfym men naturen kan sannerligen bjuda på en doftkavalkad som får varenda hjärncell att dansa discodans av lycka Idag var det dags för årets första bjudning av denna underbara serie av dofter – Lycka!
Doften då… Starten är vatten blandat med en ljummen bris. Den väcker de sista doftreceptorerna som fortfarande befinner sig i vinterdvala. Där efter soluppvärmd hy (utan andra dofter). Doften riktigt luktar solbränna, fräknar och lata sommardagar. Avslutningsvis eskalerar dofterna när den solbadade hyn kommer i kontakt med vatten. Från den ljumma hyn osar en varm och ombonad doft som signalerar friskhet och naturlig ”nakenhet”. Ahh. Underbart helt enkelt.
Andra dofter jag är svag för är ju vår- eller sommardammiga och varma asfaltsvägar som får sig ett fint regn över sig, doften precis innan ett kallt snöfall kommer och ska vi diskutera ”konstgjorda” dofter gäller vanilj
Caution
Caution – wet floor
Ja, det var i alla fall slutet på föreställningen, eller snarare skumt golv. Har tillsammans med mycket gott sällskap varit och sett Bounce ikväll. En bra föreställning med mer än bra dans, en föreställning som hade ett mervärde och gav uppslag till funderingar. Men ska jag analysera vad som gjorde de bästa numren riktigt bra så är det tajming. Det var tajt till musiken, ljuset och i ett par nummer även väl synkat mellan flera individer. Skulle säga att det är det som skiljer agnarna från vetet och gör föreställningen värd att se. Ska i alla fall fundera vidare på några av numren samtidigt som mina byxor ska få åka tvättmaskin efter en skumbehandling i föreställningens skumbad
