Livet som ett träd
Eldigt träd
Det här trädet går jag förbi varje dag på väg till jobbet. Det gör mig lika lycklig varje dag nu under denna färgsprakande tid på året. Tror att det är min favoritfärg på höstträd! Jag är riktigt svag för den klara och röda färgen. Brukar oftast bara gå att hitta på lönnar men det här trädet har verkligen fått till en jämn röd färg.
Det här trädet har fått mig att tänka på livet som ett träd. Det är inte direkt korrelation mellan tidsperspektivet på ett träd men med dess cykler. Livet börjar med ett frö. Det får gro och skjuter efter en lagom tid fram, upp ur marken – välkommen till livet! De första åren är trädet, liksom människan en späd varelse. Dess klena rötter och grenar lär sig hur det ska ta vara på näring, ljus och sin omgivning. Ett träd som står på en utsatt plats drabbas hårdare av väder och vind och påverkar trädets utseende och förutsättningar för resten av livet. För vissa träd innebär det ett mer gediget rotnätverk som ger en stabil och stadig grund. För andra innebär det nästan utplåning och att en människa byter plats på trädet, beskär det eller på annat sätt hjälper eller stjälpa ett liv. På samma sätt spelar omgivningen stor roll för varje mänsklig själ. Och precis som med ett utsatt träd kan det gå så långt att personer i omgivningen tvingar en annan människa till flytt, till en annan omgivning (med eller utan sina närmsta familjemedlemmar).
Ett träd som slagit rot ordentligt står hyfsat stadigt i de flesta väderlekar som tillhör det normala, men även det mest stabila trädet kan falla som en fura i en storm, ruttna vid översvämning eller drabbas av något annat när något utanför vår makt slår till. En människa skapar också ett rikt rotsystem men kan liksom trädet rubbas av oförutsedda händelser. Alla har säkert varit med om något som satt hela livet ur balans – antingen temporärt eller för en längre stund. Men som med många svårigheter kan man komma stärkt ur en sådan situation!
Ett träd varierar även utefter yttre omständigheter. Under vintern är trädets grenar kala och trädet gör allt för att behålla näringen och överleva. Under våren värmer solens strålar upp omgivningen och trädet kan blomma ut, kläda sig i en vacker skrud. Om sommaren kan trädets grenar sträcka på sig i en härlig omgivning, växa till sig och må gott. Den gröna färgen vittnar om hur bra trädet mår. Till hösten är trädet i sin fulla prakt under en kort tid, på toppen av sitt yttre samtidigt som det måste börja ta hänsyn till hur det ska klara en svårare tid igen. När det utåt sätt fortfarande se ut att vara toppen pågår mycket inuti som vi på utsidan inte ser så mycket av. Å sedan är det vinter igen. Jag skulle vilja säga att det är som en vanlig mänsklig själ som också utsätts för liknande ting. Under svåra tider, stress och andra moment går vi ner i kroppslig vila. Inom oss fortsätter tankar att snurra och en vilja att bomma ut igen. Ibland är det bara svårt att se när det kommer igen. ”Vintern” kan kännas väldigt lång! Den tid som en människa blommar ut och visar sin ståtliga skrud inträffar enligt mig i cykler. Jag känner då ingen som ligger på topp hela tiden. Men det är väl tack vare det som man så tacksamt värdesätter de tider som både man själv befinner sig i denna era samt då dem i ens närhet gör detsamma. Skulle det dessutom sammanfalla att båda parter i ett förhållande bjuder på sin fulla prakt samtidigt kan det säkert delas under ett kort tag, men därefter kommer den enas glans att väga över. ”Hösten” drabbar också oss människor. Den tid då vi på utsidan fortfarande ser ut att må bra men då det händer mycket i oss, ett första försvar mot alla yttre svårigheter.
Livet som ett träd helt enkelt
Skogens guld
Skam den som ger sig, idag blev det mycket av det goda – skogens guld 
Blir många härliga rätter framöver med de gyllene kantarellerna…
Kantareller
Mitt i naturen
Jag har just sprungit in, ja jag menar sprungit in. Från vad? Syrrans altan. Ja den var inte så skrämmande utan det som kom gående ner i slänten och ut på gräsmattan för att stanna 2-3 meter från mig. Tre stycken rådjur varav en med horn. Jag ser gärna naturen på nära håll men jag misstycker inte en viss distans mellan mig och djuren.
Det är dessutom inte första gången de senaste sju dagarna som jag hamnar mitt i naturen. Redan förra veckan på öland fick jag äran att se fyra minkar i deras bo i ett kalkbrott. Nu hör det saken till att jag inte är någon stjärna på alla djur som man inte ser till vardags (ska bättra mig där nu när jag har ett årskort på Skansen). Det kan alltså ha varit något annat djur men jag ska försöka lägga ut en bild här när jag är vi min egen dator så får ni hjälpa till att bestämma art
Några dagar senare hamnade jag mitt i naturen igen. Då inte bara en upplevelse av djur utan även vår mäktiga natur som har oanad styrka att visa upp som genom ett trollslag. Vi var ute på Sommen (http://sv.wikipedia.org/wiki/Sommen) och fiskade. Jag fick för första gången napp av en fisk värd att kalla fisk. Min kollega hade duktigt valt bete men jag fick äran att dra upp den (så det blev således min fisk). En finfin gädda på ca 4,5 kg. Det är inte så illa, och framför allt fick jag under kontrollerade former se en stor fisk i aktion, både i vatten och sedan i båten. En mäktig styrka i så ”få” kilo. Sedan blåste det upp. På väg in blev vi översköljda av sjön. Vattnet var precis överallt och hade jag inte stängt munnen hade jag fått en kallsup i varje andetag. Det rann i ansiktet som värsta ösregnet men min kollega körde oss säkert i hamn och 4-åringen ombord gjorde mig lugn. I barns sällskap visar vuxna extra styrka skulle jag vilja påstå. Det som kan vara läskigt när man är yngst gäller att vända till något positivt när ett barn finns med. Och jag tror att 4-åringen kände sig lycklig (men mycket trött) när vi klev ur båten, han hade fått vara med på sitt första ordentliga äventyr.
Något som inte har med djur att göra men med den mäktiga naturen omfamning av mig och min själ har inträffat när jag de senaste dagarna varit ute i skogen och insupit härliga dofter, den fina tystnaden och njutit av skogens smörgårdsbord. Att bli lite blöt om fötterna i de blöta delarna, rivas av torra grenar, få några myggbett och utmanas av branta backar med stenar och rötter på en cykel blir till en härlig upplevelse när det är i lagom mängd och när jag befinner mig i någon form av harmoni.
Att få befinna sig MITT I NATUREN kan skänka sådana härliga upplevelser och berika en vardag. Skippa alla kurer och låt naturens lugn och spänning få ge dig inre harmoni och minskad stress! Gissa vem som kommer fortsätta att besöka sina nya favoritplatser…
