Andra upplevelsen
I förrgår kom jag hem, efter fyra dygn på Island med jobbet. Den årliga konferensen gick i år till nordligare breddgrader. Men det verkar som om mitt jobb har tagit listan med länder som Anna besökt och sedan bockar av dem en efter en. Jag har ju inte besökt överdrivet många länder men ännu så länge har resorna sammanfallit med tidigare resmål. Men märk inte mina ord, jag ser en stor tjusning i att besöka en plats vid ett annat tillfälle och speciellt i ett annat sammanhang. Förra gången jag var i Reykjavik var jag där med familjen. Vi turistade, såg det man måste se och hade tur med vädret (kan jag konstatera efter denna gång). Den här gången kunde jag fokusera på några detaljer och att känna stadens känslor. Landskapet var sig likt men mina medresenärer utbytta till 20 levnadsglada människor med andra mål. Jag prövade denna gång på det rika nattlivet som jag bara såg på avstånd förra gången. Jag fick njuta av olika maträtter komponerade med lamm i fokus. Jag fick chans att lära känna ett par kollegor mycket bättre. Jag fick uppleva en halvdag på sjön med sjösjuka kollegor, fantastiskt stöttande kollegor, smågalna kollegor och hoppande delfiner. Men andra gången man besöker en plats kanske man framför allt fokuserar på att skapa fina inre bilder snarare än att se en resa genom en lins för att fylla fotoalbumen där hemma. Visst blev det lite bilder, men de föreställer inte huvudsakligen de olika sevärdheterna.
Mitt råd är, baserat på egen erfarenhet, att återvända till härliga platser igen men samtidigt vara öppen för nya platser. Men i båda fallen gäller det att ha ett öppet sinne, våga sätta nya fokus och fånga städernas känsla!
Internhumor på jobbet
Lunchdiskussionerna på jobbet är sannerligen ett härligt inslag. De diskussionerna kan handla om nästan vad som helst och få ett sådant djup som jag inte trodde var möjligt. Ofta finns stora portioner av humor, ordvitsar och annat som dessutom gör att det ibland blir svårt att få i sig maten. Påminner lite om luncherna i högstadiet, även om det var ännu svårare då
Idag gled vi in på diskussioner kring övergångsställen, gångtrafikanters företräde vid dessa, svårigheten som cyklist att förutsäga vilka gångtrafikanter som snart kommer att komma ut på cykelbanan osv. Vi tog erfarenheter från andra delar av världen, München till exempel (och inte det som ligger på söder då) haha. Men det bästa var nog en av kollegorna som kom fram till vad problemet är: ”Det stora problemet är ju att folk inte svänger i noderna”.
För er som inte hände med på denna slutkläm så ska jag göra det nästan förbjudna att förklara ett internskämt… Vi arbetar ju med vägnät (gång-, cykel- och bilbanor). Överallt där dessa korsar varandra, till exempel vid ett övergångsställe, knyts länkarna samman i en nod. När man sedan får beskrivningar på hur man ska ta sig fram i nätet går man rakt fram på trottoaren tills man når noden vid övergångsstället. Då svänger man 90 grader och går sedan vidare. Men så går ju ingen människa utan det man gör är ju att snedda sista biten. Problemet är alltså att folk inte svänger i noderna utan mycket tidigare. Men det finns tydligen kollegor som sätter värde att bjuda upp till kamp och just vid övergångsställen se till att gångtrafikanterna håller sig till sina zebraränder. Härligt vad vardagen egentligen innehåller, och vad diskussionerna på jobbet kan berika en dag!
20 seconds of fame
Så har man varit på tv igen. Följande skriver ABC på www.svt.se/abc
Digital guide leder synskadade rätt
Just nu håller Stockholm stad på att ta fram en tjänst som ska göra det lättare för synskadade att ta sig fram på Stockholms gator. Bland annat ska den varna för grävarbeten, uteserveringar, cykelställ och annat som man kan behöva bli varnad för.
Reporter: Tommy Bergman
Medverkande: Anna Malmlöf, interaktionsdesigner, Ulla Hamilton (M), miljö- och trafikborgarråd.
Givetvis går det ju att se ett rörligt klipp ett tag framöver också: http://svtplay.se/v/1618430/digital_guide_leder_synskadade_ratt
fokus, Fokus, FOKUS
Det gäller att fokusera. Vissa dagar är det lättare än andra, men utan fokus tappar vi spåret. Vi förlorar riktningen för ett tag och därmed även kontrollen. Orsaken kan som vanligt vara en mängd olika saker. Till exempel brist på sömn, någon som fångar tanken, dagdrömmeri, ihärdigt störade, etc. Det finns helt enkelt en hel del sätt att tappa fokus på, andra mer sköna än de andra.
Och kanske kan det vara bra att någon gång ibland tappa fokus, inte vara så kontrollerad och beräknelig. Istället kan jag få förvåna och visa upp en annan sida. Lika viktigt är detta när vi diskuterar jobb. Ett tappat fokus för en stund kan öppna ögonen för andra idéer och resultat. Det kan ge möjligheten till ett nytt fokus inom samma ramar och helt enkelt skapa nya dimensioner.
Kursavslut
jaha, kursen är slut och jag har dessutom fått ett dygns distans till det jag lärt mig och alla intryck. Kort sammanfattning: Riktigt bra kurs. Längre sammanfattning: Härligt att det eskalerade mot slutet i ett inferno av övningar och härligheter. Kreativt tänkande från både mig och kollegan. Men hjärnan har blivit lite trött. Jag är helt enkelt inte van att sitta i skolbänken (det var förvånasvärt snabbt som man tappade de färdigheterna). Men det här har varit mycket mer intensivt än det var på KTH – vilket man kanske kan förvänta sig.
Resultatet är i alla fall att jag har en hel härlighet med nya idéer och inspiration att smitta andra omkring mig med.
Andra reflektioner som gjorts är ju totalförvirran och stora problem med språket! Inte det att engelskan är ett problem, den fungerar bra men bytet mellan alla språk som hörts omkring mig har verkligen påverkat mig till att bli förvirrad. Tyska, engelska, svenska, danska, norska… ja listan på språk jag förstår och har hört är lång. Tänk er då ett evigt hoppande mellan detta. Det resulterar att jag pratar engelska med svenskar, svenska med tyskar, hurtig svenska med norskar och byter gärna språk mitt i en mening. Men det blir ordning när jag kommer tillbaka till Sverige och får höra enbart svenska. Men akta er vad bra jag blivit på tyska.
Andra reflektioner är att förintelserelaterade delar i miljön har påverkat mig mer än jag trodde. Både muren och att läsa om vad som hände vid den, men senast idag när vi såg plattor i marken på folk som bott i vissa hur och tagits till kocentrationsläger – det är verkligen berörande.
Diskussion och reflektion
Har just haft en intressant föreläsning på jobbet. Väckte energi i mina små grå som jag bara väntar på att få diskutera och reflektera över – och även få chans till att göra några förändringar både för mig själv och kanske ännu större! Hade gärna ringt någon ikväll men lär vänta till imorgon, även om det lockar med en lång kvällsdiskussion…
Back in business
Så var ledigheten slut för den här gången. Jag är alltså ‘back in business’ tillsammans med alla andra härliga kollegor. För ett år sedan var jag helt ny på kontoret, men nu är jag redan gammal i gemet
.
Men att komma tillbaka är inte så svårt om man tänker efter, rätt lätt till och med även om jag blev lite trött första dagen. Saker som underlättar är givetvis:
- Arbetskamraterna
- Arbetsuppgifterna
- Att det nu faktiskt var helt ok temperatur i lokalen (till skillnad från innan jul och så sent som förra veckan har jag hört
- Lite rutin i vardagen igen, även om det är skönt med ledighet gillar jag strukturen med tider
- Fördelarna med att jobba istället för plugga
- Många roliga saker att se fram emot under våren
- Att det fina vädret var under ledigheten, det tråkiga tövädret började idag
Så, nu är det full fart som gäller, eller ja det blir lite lugnt ett par dagar till om jag kan hålla mig…