Som att prata med google
Idag har ordspråksfabriken gått för högtryck på jobbet. Det började redan under lunchen där vi till stor del pratade om mål och mening i livet, vad det innebär att vara rik, när man blir lycklig, hur viktigt det är att ha prylar, kunskap, driv och mycket annat. Det finns inga korrekta svar men en sak var de flesta överens om ‘hellre lycklig och fattig än olycklig och rik’. Det var citat ett. Men även drivkrafter snöade vi in på, och jag kan verkligen beundra många på jobbet som har en enorm kunskapstörst som aldrig tycks kunna släckas. En kollega uttryckte det som att prylar inte gör henne lycklig, utan snarare kunskap. Det är stort och förnuftigt eftersom kunskap är ett mycket starkt vapen som kan göra nästan vem som helst mäktig. Att ständigt söka ny kunskap innebär också att det finns ett driv och vilja att utvecklas. Jag upplever inte samma kunskapstörst längre, men visst finns det tillfällen då jag hängivet vill förkovra mig i något eller några ämnen.
En annan kollega gled från kunskap över till dagens avsaknad av samtal som en form att finna kunskap. Det är betydligt mindre resonerande idag än det var bara för några år sedan. Det finns många tjänster och uppslagsverk som ryms i bakfickan. Istället för att försöka komma fram till svar genom resonemang och logiskt tänkande används verktyg för att så snabbt som möjligt hitta ett korrekt svar. Är detta kanske skadligt för oss i längden? Vad innebär det att vi inte använder hjärnan på samma sätt längre?
Dagens sista citat stod en mycket informationstörstande kollega för. När jag gick framåt 18.40 så satt han fortfarande kvar med vår inhyrda expert. Jag hade något tiotal minuter tidigare varit inne och pratat med dem och kommenterat att han verkligen passade på att lära sig allt nu. ‘Ja, men det är som att prata med googleI. Bara det att det är mycket snabbare responstid.’ Tänk den dag man kanske får uppleva att man har så digra kunskaper om något och nästan ses som en livs levande guru, ett mänskligt uppslagsverk.
Anders Malm sa,
13 november 2009 vid 11:02
Kunskap är väl grunden till att vi är dom människor vi är, att vi har tagit till oss information som andra kommit fram till innan. Kunskapstörsten var väl det som gjorde att man gick till skolan och sedan valde att läsa vidare?
Det driv du nämner, som jag kanske inte haft, kan jag verkligen förstå. Problemet med min kunskapstörst är att den är selektiv, ganska mycket också. Den information som jag verkligen måste få in, skolrelaterad, fastnar inte. Sådant som jag verkligen vill lära mig, som en massa roliga programmeringsgrejer t.ex., fastnar ganska bra.. och all information som man vinner i Trivial Pursuit med fastnar som flugor på skit. Detta har gjort att jag fått namnet National Encykopledin av en kompis.
Om människor slutar använda sin analytiska förmåga och blint litar på den kunskap som dom kan ta in från internet så blir jag orolig. Bara för att man kan ta till sig så otroliga mycket kunskap på kort tid betyder inte att det kommer att leda till nåt bra, det kommer bara att vändas mot oss. Genom att lägga in falsk kunskap i den riktiga kunskapen så kommer man att kunna vända vår kunskapstörst mot oss. Kan vi kolla på det vi läser med kritska ögon och använda tidigare kunskap och resonera kring det så kommer vi inte kunna luras lika lätt. Att bara slå upp sina svar ger en mycket falsk trygghet, i många fall är kunskapen korrekt. Men vill jag finna bevis, som faktiskt ibland ter sig sannolika, för att Holocaust aldrig skett så är det bara att söka på internet. Man kommer att finna att ganska högt renomerade människor hävdar detta, men vad betyder att dom har rätt. Detta används redan mot oss så jag hoppas verkligen inte att männiksor ger upp sina hjärnor ännu!
Det sista är ju sjukt kul, en sits man gärna skulle hamna i om man fick möjlighet!
annamalmlof sa,
15 november 2009 vid 15:22
Jadu, Nationalencyklopedin var inget dåligt smeknamn, möjligen lite långt att ropa
Titeln syftade mycket till att en av mina kollegor tyckte att det till viss del kändes som om man snabbt som attan kunde få fram information om det man undrade (även inbakat skulle jag säga det som du nämner att det kan finnas viss falskhet i det eller att avsändaren färgar det, så som jag filosoferar om i inlägget om experter).
Anders Malm sa,
18 november 2009 vid 22:12
Jag fattar inte helt din kommentar då titeln var självförklarande, även kopplingen till expertinlägget var uppenbar
En helt annan sak är ju att man inte kunnat ange en människas lagringskapacitet, alltså den mängd information en människohjärna kan komma ihåg. Vissa autister kan ju lägga till helt otroliga mängder information varje dag och ändå kunna plocka ut allt som redan är lagrat, och det med, i grunden, samma hjärna som vi har. Har man bara rätt autistiska drag så skulle man kunna läsa på om allt och sen bara leverera svar direkt, snabbare än Google.