Mycket har hänt
Oj då vad många uppslag jag haft i tankarna till bra blogginlägg de senaste dagarna men jag väljer att sammanfatta det med ”Det är sommar när den är som bäst” 
[Citat av en klok person]
En bra sommarhändelse
Fick ett tips av en vän att be mina bloggläsare om en sommarhälsning när jag nu är nyfiken på vilka som läser det jag skriver. Men jag har ju flera veckor kvar på semester och ett par av dem är helt ”obokade”. Jag önskar därför få ta del av er bästa sommarhändelse hitills så kanske jag har några roliga saker att kopiera under min semester 
Men jag kan väl inte kräva det av mina läsare utan att själv dela med mig av en bra sommarhändelse själv. Har varit med om mycket trevligt hittills men något jag uppmuntrar er till är att ta kontakt med vänner som ni inte träffat på länge. Med dem kan man sitta och tjata i timmar på en solig altan, över en grillmiddag, vid badstranden, när man utövar en lagom ansträngade aktivitet som minigolf eller spela spel. Man kan helt enkelt ha en genuint trevlig stund. Ta alltså fram telefonboken (i den här tidsåldern, förmodligen mobilen) och se vad du har för vänner som du inte hört av eller träffat på ett par år). Jag kan nog garantera att du får en trevlig stund (har ni en gång varit vänner så borde ni ha saker gemensamt att skratta åt). Trevlig sommar!
Överhörning
Jag tror inte att alla grannar reflekterar över den goda överhörning som råder mellan bostadsrättsföreningens uteplatser. Man tror sig skyddad bakom planket men ack så fel man hör. Senaste veckorna har jag hört utskällningar, bråk, gnabb och annat som jag hellre kunnat vara utan. Återkommer till det ämnet då jag inte gillade en av sakerna jag hörde. Men idag tog nog konversationen på andra sidan planket priset i intresseväckande. Plötsligt utbrister en man, efter en viss stunds diskussioner som jag inte noterat vad de handlar om riktigt, ”Jag älskar min pung”. Jaha tänkte jag Kul för honom, men det visade sig som ni kanske listar ut om en helt annan pung, en pengapung listade jag ut med tanke på klirret av mynt som följde efter uttalandet. Men mitt intresse fångades i alla fall så här under lunchen…
Vänner
Har just läst ut boken ”Väninnan” av Eva Franchell. Min egna recension är att den varierar mellan högt och lågt. Vissa partier var intressanta och välskrivna skildringar från insidan av den svenska politiken och maktspelet som utspelar sig varje dag. Partipolitiken verkar vara ett enda stort spel, precis som på många andra arenor men skillnaden i det här fallet är att media, den tredje stadsmakten, gör minsta grånyans till svart eller vitt. De är inte sena med att hänga ut någon, driva på ett nederlag eller glorifiera de som tragiskt går bort. Media har enligt mitt sätt att se det antingen spelat ministrarna i eller ur händerna, de sätts i karantän bara för att någon annan ska visas handlingskraftig. I en sådan miljö är vänner svåra att hitta, speciellt nära och sanna vänner. Men som Eva själv skriver, de är ovärderliga!
Flera av de partier i boken som fängslat och berört mig mest handlar just om vänskap. Riktigt bra vänner är unika. Det är det bästa ordet som jag kan komma på för att beskriva det. Dem som man kan gråta ut inför och tillsammans med, dem som man kan bråka med – de personer som man bildar det första eller andra äktenskapet (även utanför sitt äktenskap kan vänner tillsammans se ut och agera som två gifta personer). Men det man ofta förlorar lite i vardagsstressen är att vårda sin vänskap. Eva Franchell har haft ‘oturen’ att förlora nära vänner. Och när vännerna inte står där vid sidan längre uppkommer de situationer då man inser att man inte vet vem man ska ringa när man behöver prata om en händelse eller bara få klaga och diskutera. Det gäller att inte vara småsint och ta vara på de vänner som man har, ensam är inte stark i det här fallet!
Loppissjuka i dalabygden
Det är alltså inte jag som har drabbats av någon mystisk sjukdom utan snarare dalabygden som dragit på sig slängmani och en allvarlig släng av loppissjuka. Vi har idag varit på tur genom bygden och gårdsförsäljningar av alla dess slag har kantat vägarna. I den mest extrema byn så var det ett par hus i rad som erbjöd försäljning. Till detta har alla satt upp en egenhändigt gjord skylt med den färgglada texten ”Loppis”. Man kan säkert göra ett å annat fynd men jag behöver inte fler udda föremål, inte udda som i konstiga utan som i inte-en-till-i-en-ny-sort vad gäller porslin, glassaker, etc.
Men jag gjorde egna fynd idag i form av kläder och lite hängande bollar till fönstret hemma. Kan nog tänkas bli kalasfint till de nya tapeterna som ska upp.
Sommar på burk
Jag är nog lite huslig av mig, eller i alla fall har min syster uttalat att jag nog är den av oss som kommer att vara den som saftar och syltar framöver. Fick ett litet sedvanligt nu-har-jag-suttit-still-lite-för-länge ryck i går och tog tag i ett litet projekt – plocka smultron. Det luktar kopiöst ljuvligt och det är väl en av få saker som jag gärna blir ”smutsig” om fingrarna av att göra och tycker är ok (eftersom det luktar så gott). Fick ihop 3hg på ett lätt sätt och insatsen förutom tiden för mig själv blev lite insektsbett. Igår kväll kokade jag min första sylt, smultronsylt. Om det nu luktar gott att plocka de små bären (i det här fallet var de iofs ganska stora) så luktade det ännu godare när jag började koka härligheten Resultatet blev två fina burkar med smultronsylt som jag nu ska tänka ut noga vad jag ska göra med. Kanske blir det en present till någon… eller finns det några goda recept där det är bra med smultronsylt…
Jag gillar kroppsarbete
Ja jag gör ju faktiskt det, men varför. Finns förmodligen ingen enskild orsak men många olika små godbitar gör att helheten blir älskvärd. I ett försök att bryta ner och hitta delarna kommer här en liten genomgång.
Till att börja med är det ofta sammankopplat med en ordentlig genomkörare av kroppens muskler. Det är inte som att gå på gym och för varje maskin träna en muskelgrupp, istället får jag på ett naturligt sätt en bättre genomgång av flera muskelgrupper. Det är även en av anledningarna till att jag gillar klättring så mycket.
Envisheten får ett utrymme att leva på ett intressant sätt. Ofta innebär kroppsarbete något klurigt moment som kräver viss envishet, i vissa fall även att överträffa sig själv i det avseendet att jag förmår min kropp att göra något som jag kanske inte trodde från början.
Det visar prov på uthållighet. Ofta är uppgiften sammankopplad med ett uppgift som kräver ett viss mått av uthållighet. Gillar att visa upp att jag besitter den egenskapen och kan ro mina projekt i land. Det visar samtidigt att kroppen är stark nog att hålla ut också. Musklerna har fått rätt träning och klarar uthållighetsprovet. Tänk trädgårdsarbete, flytthjälp osv. Det finns utrymme att förvåna!
Resultatet är ju den sista och välförtjänta belöningen! Finns inte så mycket mer att säga än att det blir superfint och bra. Det är verkligen en anledning nog att gilla kroppsarbete.
Den som har mitt hjärta
”Den som har mitt hjärta ska vara rädd om det, annars håller jag det för mig själv”.
Elisabeth Gundesson pratade idag på P1 Sommar. Har missat många (faktiskt de flesta) av årets sommarpratare men idag hörde jag den sena sändningen. Har insett att 13.00 inte är den tid som passar mig bäst i år. Tillbaka till citatet så beskrev denna coach vad kärlek är för henne. Många fina ord så som att man tillfredställer varandras ”behov” och ser varandra på ett omtänksamt sätt, vågar visa sig liten och sårbar men även kan visa styrka och trygghet gentemot sin partner. Och så avslutade hon med att säga ovan nämnda citat. Så är det nog, den man ger all sin kärlek till och öppnar sig fullständigt för ska vara rädd om mitt hjärta, annars kan jag lika gärna hålla det för mig själv. Då finns inte det ömsesidiga förtroendet och den stabila grund där man kan visa sina svagheter och styrkor.
25-årskalas på Skansen
Just hemkommen från en härlig kväll med mina vänner på Skansen, tackar dem för det. Men vi var inte ensamma, 21.000 andra hade visst samma idé… Allsång är något svensk konstaterade vi, jag och en av vännerna. Ett märkligt fenomen som känns härligt på något underbart sätt. I alla fall slog jag två flugor i en smäll idag – ett 25-årsfirande med picknick och tårta i gröngräset på Skansen och sedan underhållning av en del härliga artister. Innan föreställningen körde jag dessutom ett eget framträdande i gröngräset tillsammans med min vän som framförde önskningar av låtar från allsångshäftet. Inte nog med sång så var det dessutom dialektal sång där vi fastnade för dalmål och kanske framför allt för skånskan Haha, förträffligt roligt hade vi och som vanligt undrade nog kringsittande vad för starka drycker som vi hade i våra flaskor 
Det som saknades under kvällen var möjligen sittplats och lite bättre sikt under själva allsången. Men fyraåringen på mina axlar såg i alla fall det mesta av föreställningen
Tog sedan en härlig cykeltur från Skansen – en härlig kväll där Stockholm bjudit på en av sina bästa sidor. Är det inte förträffligt hur man kan fira in semestern
Tårtfrossa
Här finns tårta i mängd En snäll syster har bistått med ett par kartonger, dags för bit två för ikväll… Ska se vem jag kan få hjälp av imorgon att äta upp?!
Annas första sommartårta
