En historisk händelse
En av många små saker som irriterar mig i vardagen är detta överutnyttjande av begrepp som historiskt, legendariskt, enormt, bragd, osv. i vardagligt tal. Varför irriterar jag mig på det då? Jo, dessa ord tappar verkligen sin betydelse. Det känns som om det borde vara en liten diskret mängd händelser som ska föräras med så starka beskrivningar.
Jag blev irriterad i morse när en av morgonpratarna på tv hävde ut sig att det ska bli så spännande med det här historiska valet nu till helgen. Vad är det som är så historiskt med det? Jag kan inte komma att tänka på något som får det att bli riktigt historiskt, i alla fall inte som kan avgöra att det är historiskt redan innan. Då ska det verkligen vara något speciellt med det.
Bragd-begrepp kommer på tal så fort en svensk tar en medalj i ett mästerskap större än SM. Jag anser att sportkommentatorerna inte ens värderar om det var en exceptionell insats eller om det är något utöver det vanligt utan det blir en bragd per automatik.
Fortsätter det så här under jag vilka ord som ska beskriva de historiska händelserna, det som är legendariskt och idrottsmännens bragder. Då måste det bli något ännu starkare uttryck. Jag får väl vänta och se…
Kaotiskt i Stockholmstrafiken
Djungelns lag råder på gatorna i stan. Det finns ingen som helst respekt, ordning eller empati hos de tusentals cyklister som tar sig fram på gatorna. Jag har just blivit cykelpendlare och har insett att cykeltrafiken är allt annat än trevlig. Alla ska fram först och det på andras bekostnad. Läskigt nog är jag nog likadan snart eftersom det är enda sättet att ta sig fram utan att bli påkörd. I grunden är cykelnätet undermåligt. För många cyklister på smala smala cykelbanor, det är som gjort för kaos. Det är svårt att se att cykelpendling ska vara ett riktigt attraktivt alternativ för alla som kan cykla.
Att det är ett problem har även stadens politiker insett nu i sin jakt på väljare i valspurten. Idag syntes politikerna på gatorna i olika omgångar och det var nog ingen slump att det var samma dag som man vi slussen kunde se olika aktioner. Morgonens budskap kom från främst Socialdemokraterna. Men hur tänker de!! På annars farliga platser där man kan behöva uppmärksamma medtrafikanterna på ens närvaro med hjälp av ringklockan ombads man nu att plinga om man höll med i deras budskap. De flesta pendlarna sket i detta men en del hakade på och fick alla att haja till och försöka hitta faran. Och som om det inte vore nog att några mindre smarta hakade på så stod även de vid plakaten med varsin ringklocka i handen och plingade. Oacceptabelt tycker jag. Inte får de min röst av den här aktionen.
Under dagen hade även Moderaterna varit ute, men då för att samtala med dem som stannar vid den så populära pumpen vid slussen. Ett bättre sätt att möta sina väljare, men frågan är vad det finns för resurser egentligen för att bygga ut nätet och göra det bättre för cyklisterna? I väntan på bättre åtgärder från politikerna får jag önska bättre rutter från Stockholm Stads cykelreseplanerare. Kanske skulle man kunna lägga in ruttvalet ”lite trafik” eller ”säkraste rutten”? Vad skulle ni själva önska av den? Adressen är cykla.stockholm.se.
Bara en pensionär
Ett vanligt förekommande avsnitt i tidningar från diverse genrer är spalten där en godtycklig mängd personer, som en tidningsanställd har hittat på lämplig offentlig plats, fått svara på en fråga. Jag vet precis hur dessa spalter går till att skapa eftersom jag själv var med och utförde dessa uppdrag i en av de datortidningar som jag arbetat för. Varje individ som är med i dessa spalter brukar få uppge sitt namn och sedan svara på den givna frågan. Men för att göra personerna som svara lite mer verkliga för läsaren kompletteras namn och svar med en ålder, ort och ett yrke. Orten placerar personen lite grann, men det som ger mest är nog de lilla titeln om personernas vanliga arbete. Men där har jag vid flera tillfällen lagt märke till en intressant poäng. Det är att personer som har tagit sig förbi åldersstrecket för 65 år eller av annan anledning fått gå i pension alltid får titeln pensionär. Det är visserligen talande för vad de kanske gör på dagarna, eller snarare vad de inte gör. Ta exemplet med en polis. Fram till dagen då han/hon går i pension svarar han/hon att yrket är polis. Därefter ska han/hon svara pensionär. Skulle det inte kunna ge fler nyanser av folk genom att säga pensionerad polis. Jag undrar vad jag själv tycker den dag jag går i pension, nöjer jag mig med att kalla mig för pensionär? Tror inte det… jag tror samhället med överflödet av titlar i kombination av ett mycket mer aktivt pensionärsliv ökar chansen för att fler vill titulera sig med mer än en i mängden av den stora massan över 65 år. Vad tror i själva?
En vacker kvinna
Jag hade den äran idag, att under ett par sekunder få njuta av en vacker kvinna som mjukt gick över trottoaren. Vissa är vackra och andra är det inte, så är det bara. Något väldigt subjektivt som ändå kan spela en så stor roll för ett första intryck eller bara det att en vacker människa drar blicken till sig och hamnar i centrum, utan att behöva göra något speciellt. Det finns självklart även vackra män, i alla fall i mina ögon. Vissa likheter finns det med vad som är vackert i de båda könen men jag tänkte fokusera på det som jag tycker stämmer överens.
Den första punkten som bidrar till att en människa är vacker är hållningen. En stilfull hållning som samtidigt ser naturlig och bekväm ut. Den kombination rensar bort många människor, det räcker att titta sig omkring på gatan för att inse det. Men hållningen bidrar till en stolthet, bekvämligheten till en ödmjukhet som tillsammans skapar en vacker kombination. Det öppna bröst-axel-partiet och ett högt buret huvud (men viktigt att detta görs utan en kaxig attityd eller snorkighet) det är vackert.
Till det passar det sig med en prydlig frisyr. En kvinna får gärna ha det i en prydlig frisyr, dvs utsläppt och hästsvans exkluderas definitivt. En frisyr ska det läggas tid på för att få till. För män är min subjektiva bedömning att det kortklippta håret gärna får ligga prydligt. En nyklippt man är en prydlig och vacker man.
Något mer som bidrar, men som inte den enskilda människan kan påverka i så stor utsträckning är ljuset. Ett dunkelt ljus kan få en vacker person att glänsa/lysa och utstråla en sådan värme som är svår att hitta på annan plats. I ett gassande solljus kan istället en vacker person absorbera en lagom mängd solljus och glittra med de resterande strålarna. Det är inte ovanligt enligt mig att en vacker person glittrar ikapp med solens strålar.
Något jag inte anser vara en av de främsta egenskaperna som gör en människa vacker är kläderna. En riktigt vacker människa kan sätta på sig vad som helst och ändå vara vacker. Är inte det fantastiskt!
Rivstart
Jag har rätt lätt för att koppla bort min huvudsyssla när jag är ledig. Jag skulle aldrig ha klarat av så mycket under gymnasiet och högskolan om det inte varit för att jag tycker mig kunna slappna av då jag är ledig. Jag vet dock inte om det är det som indirekt medför vissa problem och nackdelar. Jag har visserligen hört talas om att folk säger att de försöker ta det lugnt när de kommer tillbaka efter ledigheten, men stämmer det verkligen? Jag har själv haft tanken varje gång men det blir aldrig så. När jag studerade på KTH tänkte jag alltid när kurserna drog igång att den här gången skulle jag se till att ligga i fas och göra sakerna i god tid istället för sista minuten. Men sedan blev det alltid rivstart och jag hamnade lite efter direkt (inte mer än alla andra men ändå så man hela tiden få kämpa ikapp istället för att flyta på toppen av vågen). Och det har inte blivit någon skillnad nu när jag har börjat jobba. Efter varje ledighet på mer än en vecka så upplever jag en större rivstart med mer att göra än det varit på länge. Det syns extra tydligt i och med att vid tidrapporterar antalet timmar. Jag passar alltid på att rensa i min tidbank under ledigheterna och komma ner på en nivå på 10-20 sparade timmar. Men redan efter två eller tre veckor brukar jag ha lagt till cirka 15 timmar i tidbanken, något känns inte helt rätt. Så lugnast på jobbet, det är det helt klart inte de första veckorna efter ledigheten utan snarare tre, fyra eller kanske till och med fem veckor in på arbetsperioden igen.
I valet och kvalet
Ibland blir det ketchupeffekt på min blogg. Jag har inte så ofta tiden att sitta hemma vid datorn och blogga utan passar på att filosofera under mina åtskilliga kollektivtrafikresor. Sedan tar det lite tid att få dem från telefon till blogg. Men nu kommer alltså ett antal på raken. Något jag ofta kan gå och fundera på är vad man ska våga satsa på. Kan det vara så att det kanske väntar något bättre runt hörnet eller är det så att man redan har hittat det bästa. Det är verkligen få tillfällen som allt känns 110% bra men hjärtat slår en liten frivolt då den känslan infinner sig. Jag gav en kollega ett råd häromdagen som väl sammanfattar det som jag så länge har försökt att sätta ord på. ‘Tycker man att alternativen, redan presenterade eller enbart tänkbara, känns som ett alternativ att överväga, då är nog inte alternativ 1 det bästa’. Sedan måste fler parametrar vägas in så som omgivningen och förutsättningarna. Men ibland handlar det inte om att välja alternativ utan snarare att stå upp för att inte ta alternativ av andra än rätt anledningar. Pröva den metoden nästa gång du står i valet och kvalet!
Gnistrande start på 2010
Så har ytterligare ett nytt år påbörjats, denna gång även ett nytt decennium. Men det känns allt lite lamt när jag bara för 10 år sedan fick uppleva ett millennieskifte. Jag minns den nyårsaftonen väldigt tydligt. Det var på den tiden som traditionen påbjöd firande vid sommarstugan i Dalarna. Vi var sju stycken som firade tillsammans och spänt inväntade tolvslaget för att se om allt det som förutsagts skulle inträffa verkligen blev sanning. Men minutrarna in på tvåtusentalet skilde sig inte mycket från de sista 1999. År 2000 var inte något år jag minns att jag såg fram mot med spänning, det gör jag dock med 2010. Jag tror att det här kommer bli ett sådant minnesvärt år som jag dessutom får äran att dela med många nya personer som jag mötte under förra året. Blir inte någon större årskrönika än så här mer än att 2009 stack ut med ett par härliga datum som jag hoppas jag kommer få uppmärksamma många år framöver. Tack för 2009 och välkommen 2010!
SL 15 december
Det gäller som vanligt att man tänker till när man bygger system. När jag 15 december skulle titta på SL:s webbsida för att se störningsinformationen relaterade till snöfall kunde jag läsa följande information. Det verkar som om SL inte har tagit med i beräkningarna att störningsinformationen gäller samtliga enheter av ett trafikslag, då finns det ju inga övriga som kan gå enligt gällande tidtabell 
SL:s störningsinformation
Underbara december, underbara jul
OJ, tiden har flugit iväg sista tiden, jag har flera gånger tänk ”det här ska jag blogga om” men det är många andra saker som har fått ta tid. Finns ingen anledning att stressa med de andra sakerna i mitt liv bara för att få en kvart att skriva på bloggen på. Men jag ska nu försöka samla några av mina tankar och funderingar från den härliga decembermånad som just har kulmierat i en fantastiskt trevlig julafton.
Starten av december var kanske inte den bästa vädermässigt. Jag lever kvar i någon föreställning om att vintermånaderna var som den illusion av bardomen som det är lätt att hänga kvar i, det vill säga att det var vinter och snö i flera månader. De första veckorna av årets december var allt annat än vita, fluffiga, krispiga och kalla. Det var regn. Men redan den första advent i slutet av november firade på ett härligt sätt i gott sällskap med en stor släkt. Det var startskottet för nedräkningen till julafton.
Nästa del till att bygga upp en härlig känsla inför jul var det årliga julgodisbaket. I år var vi tre stycken som gjorde många delikata godisbitar som jag nu så här på julafton kan konstatera har suttit fint i magen hela dagen och att det fanns något som passade för de olika tidpunkterna under dagen. Har redan nya idéer till nästa års godisbak. Det är allt bra mysigt att pyssla. Det är något som jag har tyckt och även fått höra av många år att jag är den pyssliga i familjen som gärna har pysselprojekt som pågår under en längre tid. Det är ju en trevlig sak att dela med nära och kära men inget jag vill tvinga på dem. Om man inte har ett genuint intresse för att pyssla finns det inte så mycket att göra åt – all hjälp och trevligt sällskap uppskattad dock! (och jag har flera i min närhet som ställer upp och pysslar även om de inte tycker att det är en av de roligaste sakerna som finns att göra.)
Förutom alla trevliga evenemang som hör decembermånaden till så har även årets julmånad kryddats med förträffligt många julbord. Det första ägde rum redan på Nobeldagen och det sista har kanske inte varit ännu…! Alla har haft olika prägel och bidragit med sin del till julkänslan. Det på Uriksdals Wärdshus var dessutom fint inramat av den härliga miljön klädda i vackraste vinterskrud. Istapparna hängde nästan sagolikt från taket, snön gnistrade och de härliga och sötaktiga dofterna fyllde de många rummen.
Men det är väl slutligen vädret som bidragit med den största portionen av julkänsla. Snön har verkligen bäddat in Stockholm i ett härligt puder och det var länge sedan jag noterade så mycket snö nära jul – äntligen en vit jul! Efter en relativt grå start så tog sig december och nu tycker jag att det är helt underbart. Den har gjort det möjligt till vinteraktiviteter och bidragit med ljus och tystnad.
Så med en vit jul, två fint pyntade lägenheter, god julmat flera dagar i rad, stora leenden, fina klappar och mycket kärlek så har det varit en underbar december, en underbar jul!
